Borta bra men hemma bäst, gäller definitivt i detta fall

Ska försöka göra en lång historia något kortare. 

I tisdags när jag kommer hem från stallet har sambon min haft en tuff läggning av prinsen som varit väldigt ledsen. Sambon upplever det som att han har ont i magen då den spänner och han är gasig. Lillkillen fortsätter vakna o skrika med jämna mellanrum. Vid ca 00.00 märker vi att han fått feber så vi ger febernedsättande. Jag går in på 1177 och läser om feber och magont. Det står att man ska kontakta vården så jag ringer  1177. De tycker vi ska avvakta lite nu när vi gett Alvedon. Natten fortsätter med lite sömn o ännu mer skrik.

Vid ca 05 på onsdag morgonen ringer vi 1177 igen som nu tycker att vi ska kontakta vår vårdcentral så det gör jag så fort det öppnar. Beskriver natten för dem, de känner direkt att de inte kan hjälpa oss och ger mej numret till barnmottagningen i Västervik. Ringer dit o får tid klockan 13. 

Försöker hålla lilleman lugn o nöjd på förmiddagen o hämtar sen sambon o åker. På barnmottagningen börjar de med att väga och mäta ta tempen och ge mer febernedsättande. De vill gärna ha ett urinprov för att kunna utesluta urinvägsinfektion så vi får sitta med en mugg och vänta på att få träffa doktorn. Efter ett tag kommer doktorn. Hon gör vanlig undersökning, lyssnar på honom, kollar öron o mun, känner på magen med mer. De sticker honom också för att kunna kolla bl.a. sänkan. Vi får sedan gå ner på barnavdelningen på ett rum för att vad vi tror vänta på att prinsen ska kissa och att proverna ska bli klara. Ganska snart visar det sej dock att sänkan är väldigt hög och visar på infektion och även nått blodprov visar på infektion så de vill ha kvar oss under natten o ta nya prov på torsdagen.När vi tillslut får till ett urinprov visar det ingenting. Lilleman o jag sover över. 

Nästa morgon tar de nya prov och barnläkare på avdelningen och överläkaren undersöker öron, mun, lyssnar på honom och känner o klämmer igen utan att hitta något. Urinprovet visar inget även denna dag men sänkan är nu ännu högre och blodproven visar samma. Nu börjar jag bli riktigt orolig, vad är det egentligen som är fel. Tempen tas flera ggr per dygn men utan febernedsättande ligger den nära 40grader hela tiden. Emellanåt är lillkillen helt utslagen. Senare på torsdagen får vi göra ett ultraljud på lillkillen. Detta gillar han inte, han skriker o vrider  o vänder sej. Doktorn hinner inte se så mycket men han ser att njurarna ser fina ut och så ser han något som ser ut som vätska i bäckenet. Lilleman äter sämre o sämre och då läkarna inte alls vet vad febern o den höga sänkan beror på så blir vi kvar en natt till. Den natten är riktigt tuff med ledsen kille så jag sover nästan ingenting.

På fredagen tas nya prover. Dessa visar att sänkan nu är ännu högre. Jag blir bara oroligare o oroligare. Ringer till sambon som får sluta jobbet o komma ner då jag inte pallar att vara ensam mer. En läkare kollar prinsen igen. Kirurg, barnläkarna o röntgenläkare beslutar att lillkillen ska gå göra en MR (magnerröntgen). Så när sambon kommer går vi dit. Inte så kul tycker lillen men han är jätteduktig. Allt på denna röntgen ser också jättebra ut. På kvällen kommer de o sätter en infart i armvecket på killen. Natten till lördagen är även den en tuff natt. Mitt i natten någongång sätter de dropp då han nu ätit så dåligt en längre tid. 

På lördagsmorgonen tas nya prover, sänkan fortsätter höjas. På ronden talar doktorn om att nu har de tappat tålamodet så nu kommer de sätta in en bred antibiotika som slår ut det mesta så får vi vänta o se. På lördagkvällen ska jag åka hem o sova o mannen sova hos lillkillen. När jag ska säga hej då till dem ser jag att det runnit ur prinsens öra. Sköterskan och doktorn kommer och konstaterar spräckt trumhinna till följd av öroninflammation. Min lille kille har alltså hela tiden haft öroninflammation, stackarn vad ont han måste haft. Trots fyra undersökningar av öronen har de inte kunnat se det. 

Vilken lättnad det var! När trycket i örat väl släppte kom vår vanliga lille charmör tillbaka! Så igår (söndag) blev vi utskrivna med penicillinkur och remiss till öronläkare framöver. Lillkillen är sej själv igen om något lite slöare och sämre aptit men kommer nog bli bättre för varje dag nu. 

Känns tryggt att sjukvården gjorde så mycket för vår lillkille om vi någongång behöver komma tillbaka samtidigt som man är lite irriterad över att de inte hittade  öroninflammationen direkt. Vad det hade sparat oss mycket, speciellt prinsen. 

Han skrev historia på sjukhuset som den yngsta som gjort en MR utan att vara sövd. 

Vill avsluta med att tacka all underbar personal!